Stress
Stressrelaterad ohälsa och utmattningssyndrom utgör en stor del av den psykiska ohälsan i Sverige idag. Utmattningssyndrom är ett allvarligare och ofta mer långvarigt tillstånd där icke-livshotande men påtaglig stressbelastning utan tillräcklig återhämtning funnits i minst 6 månader. Till symtombilden hör omfattande och funktionsnedsättande kognitiva störningar, ofta i kombination med uttalade affektiva problem (gränsande till depression eller ångestsjukdom) samt olika somatiska symtom, varför en god diagnostik är viktig.
Det vetenskapliga underlaget för effekt av behandlingsinsatser vid utmattningssyndrom är begränsat men det finns viss vetenskaplig evidens för att individorienterade psykologiska behandlingsmetoder, gärna i grupp, kan vara framgångsrika. Klinisk erfarenhet talar för att rådgivning om livsstil och samordnade rehabiliteringsinsatser som inkluderar arbetsträning under anpassade former är av värde. I avvaktan på tydliga behandlingsriktlinjer finns idag enbart indikatorer för förekomst av stressrelaterad ohälsa.
Beskrivning och motivering till de specifika indikatorerna
Indikatorerna St01 mäter förekomst av diagnoser för stressrelaterad psykisk ohälsa och utmattningssyndrom medan St02 enbart mäter förekomst av utmattningssyndrom.
Indikatorerna St11 och St12 är motsvarande förekomstindikatorer för rehabenheter. För rehabenheterna har diagnoserna på stressrelaterad psykisk ohälsa och utmattningssyndrom kompletterats med symtomdiagnoser som fysioterapeut och arbetsterapeut kan använda.
Referenser
- Utmattningssyndrom Stressrelaterad psykisk ohälsa Socialstyrelsen 2003
- Utmattningssyndrom Försäkringsmedicinskt beslutsstöd Socialstyrelsen 2017
Att tänka på vid tolkning och felkällor
Om diagnos inte skrivs vid besöken kan patienterna inte identifieras. Diagnos vid återbesöket kan vara satt i samband med besök för andra problem och utan att uppföljning/kontroll av den aktuella sjukdomen gjorts. Omvänt är också möjligt, att diagnosen inte satts, speciellt om patienten har flera sjukdomar samtidigt. Det är inte ovanligt att andra professioner än läkare inte skriver diagnos i journalen. Diagnossättningen varierar också beroende på ersättningssystem.
Låga prevalenssiffror kan tyda på att man inte hittar patienter med sjukdomen, höga siffror kan betyda överdiagnostik. Variationer i population påverkar förstås också siffrorna.
Ursprung/vetenskaplig granskare
Framtagna av arbetsgruppen för PrimärvårdsKvalitet.
Indikatorerna för stress
Kortnamn | Indikatorer |
|---|---|
St01 | Förekomst av diagnos stressrelaterad psykisk ohälsa, på vårdcentral |
St02 | Förekomst av diagnos utmattningssyndrom, på vårdcentral |
St11 | Förekomst av diagnos stressrelaterad psykisk ohälsa, på rehabenhet |
St12 | Förekomst av diagnos utmattningssyndrom, på rehabenhet |
Indikatorerna i Kvalitetsindikatorkatalogen - fullständig specifikation
Relaterade indikatorer
Indikatorer för levnadsvanor finns särskilt för stressreaktion för fysisk aktivitet (Le07St, Le13St)
Lm03, Lm04, Lm05, Lm06, Lm07 och Lm08 är indikatorer som beskriver användningen av bensodiazepiner och bensodiazepinliknande sömnmedel.
I indikatorerna för äldre och läkemedel ingår användning av bensodiazepiner, sömnmedel (Äld01, Äld03, Äld04)
För depression och ångestsyndrom finns indikatorerna Dep01-Dep12, Ån01-Ån09 som rör prevalens, uppföljning, somatisk undersökning, behandling med antidepressiva läkemedel, psykologisk behandling med KBT, IPT och PDT samt förskrivning av bensodiazepiner vid ångestsyndrom.